Seanchan

Även om deras land är mycket mer avlägset än Shara, måste de tagas på
allvar. För att förstå Seanchan, måste man förstå deras historia. Artur
Hökvinge har en stor del i hur våra länder ser ut idag, precis som hans som
Luthair Paendrag Mondwin har en stor del av hur Seanchan ser ut. Och ännu
mer än hans far, eftersom hans kungarike står sig än idag, helt och starkt.
Innan Hökvinge sände över Luthair och hans armé över havet, var Seanchan en
kontinent med starkt skiftande nationer och storlekar, de flesta styrda av
Aes Sedaier. Ett försök att kartlägga de Seanchans historiska länder, skulle
driva vilken kartläggare som helst galen! Gränserna skiftade vid olika krig,
hela länder blev slukade hela, eller delade. Rebeller skapade nya länder
inom de gamla, och ibland växte dessa till stora riken, ibland så förstördes
de lika snabbt som de kommit till.
Aes Sedaierna, som brukade kraften öppet, allierade sig ibland med varandra,
t.ex. om en av två hade lyckats skaffa sig en tron, men i själva verket var
de en och en, alla mot alla. Kämpandes för att skaffa sig mer makt än
varandra.
Så var det för alla människor i Seanchan, inte bara Aes Sedaierna. De få som
verkligen höll sitt ord, betraktades som idioter. Mord var den främsta
dödsorsaken bland Aes Sedaier, och alla andra som hade makt.
Ända sedan världsfallet, hade det varit konstant krig, eller djupa intriger.
Allianser var alltid tillfälliga, oftast endast under krig, och höll sällan
kriget ut. Det var inte ovanligt att vara allierad till den ena sidan i
början av kriget, och den andra i slutet av kriget, och ofta så skiftade
allianserna flera gånger under ett och samma krig. Inget land litade på ett
annat. Att kontinentens invånare var så misstänksamma och splittrade, var
den främsta anledningen till att Luthair kunde erövra alla länder. En del
nationer allierade sig med honom, mot andra, men ingen förblev så konstant.
Resultatet av detta blev att Luthair, som av Seanchan hade börjat bli kallad
för Hammaren, inte litade på Seanchans folk. Från sin far hade han ärvt sin
misstänksamhet mot Aes Sedaier, och detta blev inte bättre av Aes Sedaierna
som regerade Seanchans, vilda natur. Då växte misstänksamheten till öppet
hat.

En nation

Till slut så började Luthairs allianser bli mer konstanta, för det stod
klart att han var den starkaste av makthavarna i Seanchan. Den första adeln
i Imperiet, var Luthairs följeslagares avkommor, och det skulle ta
århundraden innan dessa började bli kallade för "det sanna blodet".
Erövringen av kontinenten tog närmare trehundra år, och ytterligare två, för
att bli helt erövrat och fritt från uppror, och Luthairs folk regerade över
ett land i fullkomlig fred. Så mycket nu ett Imperium kan vara i fred.

En annan orsak till att Luthair lyckades att erövra en kontinent med så
många okontrollerade Aes Sedaier, var upptäckten av a'dam, en sak som
tvingade Aes Sedaierna att tjäna honom, och senare, upptäckten av sul'dam,
vilket innebar att han inte behövde alliera sig med Aes Sedaier över huvud
taget. Det finns inga tvivel om att Imperiefamiljen lyckades behålla
kontrollen över kontinenten pga. kontrollen över alla Seanchans Aes Sedaier.
Det är ganska säkert att i början så visste man att sul'damer var kvinnor
som kunde lära sig att leda kraften, men Luthairs avsky mot Aes Sedaier, så
var denna kunskap förlorad inom hundra år.

Använda kraften

I dagens Seanchan testas alla unga kvinnor för att se om de har förmågan att
leda kraften, och förmågan att bli kontrollerad av halsbandet. De testas
varje år, tills de har uppnått en viss ålder, då det är säkert att de inte
kan leda kraften. De som har en medfödd förmåga att leda kraften, blir
damane, de kopplade, och blir omedelbart kopplade för att man ska ha
kontroll över dem. De skrivs ur alla familjeregister, och ur deras roll i
samhället, för att vara en damane är att vara lägre stående än ett djur. De
är värdefulla slavar, och blir sällan dödade, även i fall där det skulle
innebära döden för vilken annan slav som helst. De är ofta bestraffade hårt,
med fruktansvärda straff, eftersom det är möjligt att leda kraften utan
händer, fötter och tunga.
Unga kvinnor som visar sig att kunna använda en a'dam, men inte kan leda
kraften, blir sul'damer, eller, de som håller i kopplet. De blir ärade för
deras förmågor, och ger hela sin familj en stor heder. De blir tränade i att
använda och kontrollera damane, på ungefär samma sätt som en jägare får lära
sig att kontrollera sina hundar, även om länken emellan dem är mycket mer
personlig. De känns igen på deras blå klänningar, med röd framsida vid
brösten med en blixt på. Sul'damer är ansvariga för vad deras damane gör när
de är under deras kontroll. Pga. naturens vilja, så finns det många fler sul
'damer än vad det finns damane, så det är inte ovanligt för en damane att ha
flera olika sul'damer som bär dess halsband under hennes livstid.
Damane är inte bara använda som vapen, utan också använda vid konstruktionen
av stora broar, eller andra strukturer som vore omöjliga att konstruera utan
hjälp av kraften. De få damane som är starka i jord, används för att leta
reda på fina metaller och ovanliga mineraler, och dessa är mycket högt
värderade. Vissa damane är använda vid helning, men endast bland de rika och
högre klasserna, även om detta oftast inte är särskilt omtyckt, eftersom
damaner anses vara lägre stående än djur - ungefär som att jämföra någon bli
botad ur sin sjukdom av sin hund. Detta kan vara anledningen till att
användningen av helning är ovanlig. Förmågorna ibland damane skiljer sig
mycket ifrån den ifrån Aes Sedaier i många områden.
Män som kan leda kraften blir avrättade och raderade ur alla uppgifter.

Klass-struktur

Sedan Luthairs erövring, har Seanchan verkligen blivit en enda nation, och
det finns väldigt lite rörelse mellan klasserna. Man kan inte säga att ingen
försöker erhålla makt, men dessa kamper utspelar sig oftast mellan de som
tillhör samma klass. Samhället bygger på att alla har sin plats i det, och
att alla ska stanna på sin plats.
Den lägsta klassen i Seanchan är vanligast da'covale, eller "de som är
egendom" eller endast covale, "egendom". Det finns inga tvivel om att
Luthair blev överraskad av att få reda på att en kultur som tillät att
människor blev köpta och sålda tillsammans med djur och hushållssaker, men
om erövrarna försökte få bort denna vana, så misslyckades de. I själva
fallet, så verkar Seanchans vanor och underliggande kultur, att ha överlevt
invasionen. Man skulle kunna säga att Seanchan absorberade dess nya ledare.
Ironiskt nog, kanske pga. dess vitt spridda slaveri, så har inte Seanchisk
ära och makt inte att göra med frihet, som det har i många andra länder.
Vanliga invånare och handelsmän mm rankas precis över lågt stående slavar,
men många överklass-slavar, som so'jhin, de övre tjänarna av blodet, står
högt över fria män och kvinnor. Några av de mest ärade och mäktiga
medlemmarna av Seanchans samhälle är i själva verket egendom till
Imperiefamiljen. Det är en ovanlig heder för en vanlig invånare, född fri,
att bli utsedd till att vara en högt stående tjänare, för det är ett av de
få sätt att få en högre samhällsposition än vad man var född till. Förlusten
av frihet anses som en väldigt litet pris för en sådan upphöjning.
Den högsta positionen i Seanchan tillhör otvivelaktigt adeln, mer kallad "
det sanna blodet". Ursprungligen så var detta avkommor från Luthair själv
eller medlemmar av hans armé, men under årens lopp så har detta ändrats
lite. Idag är det möjligt, även om det är sällsynt, att en vanlig soldat
blir upphöjd som belöning. Denne soldats barn och avkomma räknas sedan även
de till Det sanna blodet. Imperiet styrs för tillfället av Kejsarinnan,
upphöjd ur de Nio månarnas hov. Hennes tron är en gjord av kristall. Det är
allmänt trott att hon är en direkt ättling till Luthair, och hon har den
absoluta makten i Seanchan.
Tronföljden följer inte som i många andra länder, könet eller den
förstfödde. Kejsarinnan väljer sin arvinge ur den kungliga familjen. Som man
kan tänka sig, så varierar positionerna bland dessa allt efter kejsarinnans
humör och tycke. Intriger och ränksmiderier är inte bara vanliga, de blir
uppmuntrade. Seanchan tror att det slags uppförandet visar styrka och
ledarskap - åtminstone ur Seanchans synsätt. I alla fall så har maktkamper
mellan länder och regenter i det fd-Paendrag Seanchan, numera förflyttats
till kamp mellan rivaler i konungafamiljen.

Kontroll över Imperiet

Imperiefamiljen behåller kontrollen över kontinenten med hjälp av såväl
skräck som manipulation. Kristalltronen som kejsarinnan sitter på är i
själva verket en stor ter'angreal, ger den som närmar sig den, att känna
enorm avundsjuka och känslan av ett under. Självklart så är regenten av
landet den enda som någonsin får lov att använda den.
Medlemmarna av Imperiefamiljen och det sanna blodet, pratar sällan med någon
av lägre rang än dem själva, och det gör det till en stor ära att få bli
tilltalad av någon av dessa. Den mesta kommunikationen görs genom "en röst",
en tjänare som talar för sin herre. Rösten får instruktioner av sin herre,
genom en rad olika gester. Det är förbjudet för någon med lägre rang att se
någon med högre rang i ögonen. Inte ens rösten ser någonsin sin herre i
ögonen när han/hon letar efter signaler eller kommandon.

Seanchanisk heder

Trots de politiska skillnaderna i Seanchiskt liv, så spelar heder en enormt
stor roll för dem. De övar på en idealiserad form för att ge rätt värde av
deras ord. För dem, är ett hedersord betraktat som absolut och omöjligt att
bryta. Detta gäller för alla, män, kvinnor, slavar eller adel.
För Seanchan, heder och status är direkt länkat med tillåtelsen att titta
någon i ögonen. Ordet sei'taer betyder "raka ögon" eller "ögon på samma
nivå" i det gamla språket. I Seanchan betyder det när någon säger att
någon "har sei'taer" eller "är sei'taer" att de har ett ansikte av heder.
Ansikte kan bli belönat efter förtjänster, men man kan även förlora det. Om
någon "är sei'mosiev" eller "har blivit sei'mosiev" så har man tappat
ansiktet. På det gamla språket betyder sei'mosiev "sänkta ögon" eller "
underkastade ögon". Man kan bli sei'mosiev pga. sina egna handlingar, eller
någon annans.

Säkerhet i Imperiet

Bland de mest hedrade av Imperiets tjänare räknas dödsväktarna, den kungliga
familjens personliga tjänare. De är lika villiga att döda som att dö, vad
som än är nödvändigt. De känns lätt igen på deras svarta spjut och
svartlackerade sköldar. Även om de är personlig egendom till kejsarinnan och
hennes familj, så lånas de ibland ut till andra, som ett tecken av Imperiets
välvilja. Eliten av dödsväktarna ansvarar för den personliga säkerheten av
kejsarinnan. Dessa lånas aldrig ut. Inte är de alla mänskliga heller. Ogier
tar upp en stor del av vakten, även om dessa inte räknas som egendom. Deras
uppförande är otroligt våldsamma av naturen, och mycket mer dödligare än
människor. Raka motsatsen till deras bröder och systrar på andra sidan havet
alltså.
Till Imperiets säkerhet, räknas även sanningssökarna, en spion och
polisorganisation som lyder endast den som sitter på tronen. Den stora
makten som dessa får är mycket respekterad, och mycket fruktad. De väljs ut
från alla olika samhällsklasser förutom, vanligtvis ur det sanna blodet.
Sökarna erhåller en nästan gränslös makt, och det är en stor ära och enorm
status att få bli utvald till en sådan. Sökarna är egendom, men de kan
arrestera vem som helst som inte svarar på deras frågor, eller vägrar att
samarbeta. Detta gäller även de av det sanna blodet. Att misslyckas med att
samarbeta med dem är förräderi. Sökarna själva är endast ansvarig för deras
handlingar inför kejsarinnan själv.
Sanningssökarna jagar mörkvänner, och agerar även som hemlig polis. Sedan
sanningssökare började med att jaga mörkvänner har dock antalet sådana inte
minskat något märkbart. Som hemlig polis används tortyr för att reda ut
förrädiskt uppförande.
De flesta av sanningssökarnas fångar är fängslade i det förbjudna korparnas
torn, det centrala fängelset i Imperiet. Många av fångarna där är av det
sanna blodet. Eftersom ingen får spilla ens en minsta droppe blod från de
som är av det sanna blodet, har det kommit fram en avancerad version av
tortyr, som inte är det minsta blodig, men inte mindre smärtfull för det.
Man bryter människan utan att ens röra den med något obehagligt. De flesta
som hålls fängslade i korparnas torn, begår förr eller senare självmord.

Återkomsten

I början av erövringen, gjorde Luthair Paendrag ingen hemlighet av att han
tänkte lägga till Seanchan till hans fars länder på andra sidan havet. När
meddelandet kom om Hökvinges död, följt av inga andra, förstod Luthair att
något hade hänt med Imperiet. Luthairs mål att lägga till Seanchan till
Imperiet ändrades istället till att öka styrkan av dess befolkning, så att
det skulle vara möjligt att snart ta tillbaka länderna. Återerövringen kom
att bli kallad Corenne, återkomsten.
Det var långt efter Luthairs död som de första skeppen slutligen lyckades
att segla tillbaka över havet till Falme. Seanchan hade med sig fem hundra
skepp i alla storlekar, och kallade sig själv för Hailene "de som kommer
före" eller "förelöparna". De var krigsstyrkor som skulle förbereda länderna
på andra sidan havet för den verkliga invasionen. Om de skulle finna att
Imperiet var helt, skulle de ta emot välkomnandet och sända ett meddelande
tillbaka. Om de fann det, som de även gjorde, att Imperiet var mycket
förändrat sedan Hökvinges tid, skulle de bereda vägen för återkomsten.
Invasionsstyrkan som var ihopsamlad under många års tid, besår av skepp av
alla storlekar och former, och befinner sig i alla hamnar på Seanchans östra
kust. Tusentals skepp och över hundra tusen människor. Corenne har varit
planerat i över ett århundrade, väntandes endast på kommandot från
kejsarinnan för att de ska segla över havet, och återta hemlandet av
Seanchans första kejsare.

Av: Caarna el'Nemines